I över 14 år har jag tränat gymnastik flera gånger i veckan. Nästan varje månad har jag haft läger och tävlingar, ibland har man bara haft två helger ledig vissa månader. Och all den tiden la jag på gymnastik, att träna. Men det är så mycket mer än så. Jag har tränat med fyra olika lag, två i sandviken och två i gävle. Visst jag har tränat med fler, men jag räknar bara fyra. Det första laget som jag räknar är när jag blev uttagen till Juniortruppen i sandviken, det var då jag började tävla seriöst. Sen så slutade vissa och vi som blev kvar bildade UTY/RMY. Hade så otroligt kul med RMY, vi gjorde så mycket saker. Vann UT-riks, vann kvalet till RM, åkte till Åland på mysläger och till Norge och hade uppvisningar. Så otroligt kul! Sen så bytte jag till gävle och började med Norrlandslaget. Tränade på otroligt mycket och 2010 var vi med på SM. Sedan åkte vi på Eurogym i Danmark den sommaren och gud så kul vi hade! Sen flyttade våra tränare till Island så då slogs vi (trupp1) ihop med trupp 2. Och det är dom jag har tränat med nu, plus några till.

Jag har alltid älskat gymnastiken, det är träningen som har fått mig att orka med skolan och allt annat tråkigt. Det var alltid träningen jag längtade till på dagen, jag såg fram emot att träffa alla underbara lagkamrater och framförallt lära mig nya saker. Jag var alltid den spralliga tjejen, alltid! Flera gånger som jag hört att gymnaster från andra föreningar kännt igen våran grupp för den dära blonda lilla spralliga tjejen, vilket var jag.

Men den glöden försvann sakta men säkert hösten 2011. Sen jag bröt min axeln våren 2009 så har jag aldrig blivit bra, jag har kunnat kört fast att jag har haft ont men nu har det blivit värre. Och nu har det gått så långt att jag har ont varje dag fast att jag inte ens använder den, så för att kunna använda den normalt när jag blir äldre var jag tvungen att sluta. Men det är inte bara för axeln som jag slutar utan det är även för kroppen orkar inge mer i överlag. Fem timmar går bort varje dag om jag har träning och så kommer jag hem klockan tio och ska upp sju/åtta dagen efter och så ska jag hinna plugga där i mellan. Det går inte, inte i längden! Så jag var tvungen att prioritera och då gick tyvärr gymnastiken bort.

Men jag kommer aldrig sluta älska gymnastiken, en gång gymnast alltid gymnast!!